Gabriella - Mamma till Lex & Julle ♡

Ny vecka, nya tag!

Jag blir så trött. Att skriva ett långt inlägg rakt ifrån hjärtat som varken sparas eller publiceras pga denna kassa app. Suck!

Men ska försöka sammanfatta lite i alla fall. 

Igår togs nya cmv prover som skickades till Göteborg kl 9 i morses. 15.15 är det dags för magnet röntgen av  lillemans hjärna. Jag trodde inte jag skulle önska se påverkan av cmv men i detta läget gör jag det. Ser dom ingen påverkan på hjärnan blir det CT av lungorna i veckan och ser dom inget där heller så fortsätter letandet av fel. Men ser dom påverkan förlängas behandlingsmetoden av cymevene och det ska alltså göra honom frisk. Jag håller tummarna!

Det är ovissheten som ät värst, stt varken veta ut eller in. Det är det som gör en galen!

Vad det än är så ska det gå att behandlas. Jag bryr mig inte om bi blir kvar här en månad till, bara han får bli frisk! Visst är det sjukt tråkigt här, men så länge jag vet att han blir frisk så får jag se positivt på det. En sköterska tittade på mig igår när jag la över Julius på skötbordet för prover och sa att jag är så otroligt tålamodig, jag? 

Kaoset i min hjärna syns nog inte utåt. Flera sköterskor kommer in här och hör hur jag mår, dom ser väl igenom fasaden men jag behöver fasaden. För min egen skull. Det är ju ingen ide att gräva ner sig. Det har jag redan gjort och det gillar jag inte! 

Nu vill jag se framåt och vara positiv, det mår man så jäkla mycket bättre utav. 

Min fina vän Sofia sa: i sommar är detta ett minne blott. Och hon har så rätt. Dom orden får mig att distansera mig till allt som sker just nu och det gör mig så mycket starkare. Bilden av hela familjen hemma och gör vardagliga ting. Det kommer, så fort han blir frisk vilket han blir en dag! Frågan är bara när och på vägen dit tänker jag inte krascha. Som en annan av mina närmsta sa- är det någon som klarar detta så är det du. 

Alla värmande ord värmer och stärker mer än vad ni tror! 

Nu är jag sjukt trött och ska ta mig en powernap. Vi hörs en annan dag. ❤️

Vi känner inte varandra, men vi har gemensamma vänner, men jag bli berörd. Det gör ont i hjärtat när jag läser dina inlägg. Det måste vara fruktansvärt jobbigt för er allihop. Jag håller tummarna för att er lilla knodd snart blir frisk och att ni får åka hem och tillbringa resten utav tiden tillsammans med dom ni älskar. <3 stå på dig! Du är stark!