Superwoman
Ja ännu en mysig vinterdag. Lexus klättrade mer eller mindre på väggarna idag och jag förstår honom. En halvt handikappad mamma med noll energi mer eller mindre och så inget dagis på flera veckor. Jag hade också blivit grymt uttråkad.

Så istället för att lägga min energi på att dammsuga och moppa golven skulle vi ut och bygga snögubbe och åka pulka. Jo tjena!
Tack vare det sitter jag här i soffan, mer eller mindre orörlig!
Och dessutom fick jag syn på huset. Har ju såklart sett det miljoner gånger innan men nu la jag märke till det mer. Det är fortfarande en del kvar att måla. Allt är grundar men sen är det andra halvgjort. Jag fattar inte riktigt hur vi lyckas dra ut på allt i 700 år. Jag önskar verkligen att jag inte fick svindel av höga höjder. Jag önskar att man kunde få barnvakt när man har tillfälle att göra sånt. Men det är ett sånt jäkla meck med allting jämt! Och denna jävla svindeln har jag inte hade förr, varför skulle jag bli sån?! 😡
Efter graviditeten blev jag jätte känslig för höga höjder. Visst var jag lite höjdrädd innan men nu snurrar det till i skallen och jag har inte alla koll på vad det är som rör på sig eller vad som står stilla. Sjukt irriterande!
Det enda ja kan göra, är att stå och gnälla och tjata på Andreas om dittan och dattan eller be folk om hjälp.
Och eftersom man inte kan vara med och göra allting så får man heller inte öppna sin käft och säga hur man vill ha det enligt vissa.
Andreas är inte lika noga med att saker ska vara gjort i tid eller ordentligt gjort. Han tar det lite som det kommer och sån är ju inte jag. Men jag har som sagt ingen rätt eller makt att bestämma.
Nä så denna sommaren får jag väl knapra nått lugnande eller nått som förhindrar svindel. Haha finns det? Så får jag väl låta mitt lilla spädbarn och Lexus roa sig själva. För barn är ju heller ingen ursäkt.
I am superwoman. Eller?

❤️
Tack för din kommentar!