Planer och drömmar
När man är mammaledig och inte gör speciellt mycket om dagarna än att stirra på poxen och torka spyor (tack vare sonden är Julius ENORMT kräkig) så har man ganska mycket tid att tänka. Jag har massa plugg att ta igen egentligen men jag orkar verkligen inte. Vill jag läsa på högskolan sen får jag helt enkelt läsa om kursen om jag inte får tummen ur och fixar dessa enstaka uppgifter.. Jaja, det är en annan historia.
Lillasyster var här igår ovh vi snackade hus, barn, bröllop osv. Drömmen om att flytta bort härifrån gjorde sig påmind. Jag har ju sen Lexus kom inte brytt mig om det sär så mycket. Familjerelationerna ÄR viktigare. Jag har alltid velat på i Gbg eller Sthlm. Drömmen är att nominerat villaområde i utkanten av en storstad, gärna vid havet (typ hjuvik, eller näset JA tack!) men då kommer man ju ännu längre ifrån familjen. Så vi får helt enkelt bo här! I lilla, lilla, LILLA Edet ;)
Allt förändras när man bor närmre en större stad. Tillgångar. Jobb. Aktiviteter. Ja allt. En dag kanske saker ser annorlunda ut.
Jag har aldrig trivts i hålor. Jag är uppväxt i grästorp men har avskytt stället sen ja jag vet inte när det började, så länge jag kan minnas. När jag lärde känna min bästa Anna var jag så nöjd att jag kunde hänga i Trollhättan istället! 😜
Bär vi skulle välja gymnasium stod det mellan Var och Trollhättan. Vara, nej inte en chans.
Jag vet inte hur det kommer sig egentligen att jag sökt mig bort ifrån hålor som grästorp (och Edet egentligen). Jag får nog tacka min mamma. Det är hon som varit anti småhålor och anti skaraborska. Haha!
Dialekten kan man ju inte riktigt undvika men jobba på det det kan man.
Jag är glad för det. Annars hade jag förmodligen inte fått smaka på storstadslivet ordentligt. Eller kanske. Jag träffade ju mitt ex i grästorp då han var och besökte en vän. Sen flyttade vi till Norge och sedan vidare till Frölunda där han är ifrån. Så kanske hade jag hamnat där ändå men jag är inte småstadkär som väldigt många av mina gamla bekanta ifrån gräsan är. Men visst trivs jag här. Inte som fisken i vattnet men jag trivs! Det är bara en så död håla.
Ja vad ska det bli av mig. Snart 30 och vet knappt vad jag vill här i livet mer än att ha en fin familj och känna trygghet. 😜
Vad ska man jobba med och vart?
Just nu vill jag bara tillbaka till gymmet och önskar man fick bra betalt för att jobba där. Eller betalt för att träna, det vore något! 😉
Det är jobbigt när man hittar de undangömda stigarna och sopar fram dom. Så blir det helt plötsligt så svårt att veta vilken stig man ska välja!
Postat av Emelie
Jag tror var sak har sin tid. Och vill du verkligen genomföra saker så kommer det att komma till dig när det är dags 😊 sen gäller det att sålla sånt som är mindre bra. Så har jag lärt mig iaf att försöka leva efter.. Nu har ni två fantastiska barn om än en tuff start med Julius. Men jag tror att när vi går igenom såna prövningar så får vi med oss redskap vi kan använda framåt i livet. Kram
Svar:
Gabriella, mamma till Lexus och bebis på väg ❤
Tack för din kommentar!
